Igår hade jag utvecklingssamtal med min chef på jobbet. Där jag berättade för henne att jag har tröttnat på mitt jobb och kollar efter ett nytt.
Jag har tröttnat på skitsnacket som varit den sista tiden, jag har börjat irritera mig på många utav mina kollegor och tröttnat på skitjobbet.
Känner inte att jag får ut något av jobbet, känner inte heller att jag utvecklar mig i min professionella roll längre. Så klart säger min chef att hon inte vill att jag ska sluta, och egentligen vill jag väl inte det heller men känner inte att det är snällt mot varken mig själv eller mina kollegor om jag går runt i är irriterad hela tiden. Då är det bättre att hitta sig ett nytt mer spännande jobb än att åka till jobbet med ont i magen som jag gjort de senaste månaderna.

Jag kan just nu tänka mig att göra nästan vad som helst som inte har med vård att göra, sitta i kassan på ICA och vara trevlig, sitta i en reception någonstans och ta emot samtal och kunder. Men jag vill INTE gå ner i lön, det är bland annat därför jag känner att jag måste byta jobb. Jag har inte råd att göra det jag vill göra i mitt liv, det är precis så jag går runt på den lönen jag har, vissa månader kan jag föra över lite pengar till mitt sparkonto men oftast behöver jag då gå och nalla där för att kunna handla mat.

Just nu är den pengamässiga delen väldigt avgörande, har många kommande utgifter som jag egentligen inte har råd med, som då får prioriteras bort.
Bland annat behöver jag nya kläder, min träningskläder är förstora så de åker både ner och upp och jag trivs inte med det.
Jag behöver köpa en ny cykel för att min håller nog inte mer än två cykelturer till, bakhjulet är skevt, framhjulet lika så, vevarmen börjar återigen lossna, växlarna funkar inte så en cykel är högt på prioriteringslistan. Cykeln nedan skulle jag vilja ha, men priset ligger på ungefär 5500:-.

Min diskmaskin har gått sönder så jag behöver köpa en ny, och jo tack jag vet att jag är ensam och det inte blir så mycket disk men jag behöver mer tid för mig själv och mina nära. Så då är det mycket bättre att ha en diskmaskin som inte tar tid från mitt liv till att stå och diska. Diskmaskinen står inte högst på min prioriteringslist men nångång inom en snar framtid kommer den bli aktuell.

Jag har också ett hopp om att jag ska kunna åka på semester i sommar, och sen har jag ett hopp om att A ska komma hit och då behöver jag mer pengar innan han har skaffat sig en inkomst.
Jag är också i behov av nya möbler som håller på att falera, i första hand ett vardagsrumsbord, sen vill jag köpa en ny soffa också eftersom den nuvarande är sönderklöst, men vill inte köpa den egentligen eftersom nästa kommer se likadan ut.

Även tidsbristen i mitt liv är avgörande men den kan jag inte göra något åt eftersom jag inte kan gå ner i lön, och jag tänker inte dra ner på min träning eftersom det är det enda som får mig att må bra just nu.
I ett perfekt scenario hade jag jobbar 75 % med 5 tusen mer i månaden, eller i alla fall haft fasta arbetstider med mer i lön. De veckorna när man bara är ledig en dag är helt jävulska, dessutom när man vet att när man väl är ledig i två dagar så går första dagen åt till att återhämta sig någorlunda efter arbetsveckan och sedan ska man hinna göra hushållssysslorna, träffa familjen, träffa vännerna och kanske någon dag bara göra ingenting, men det var bra länge sedan jag gjorde det. Det är alldeles för mycket måsten här i livet!

Alla säger att jag borde börja plugga, ja det kan jag också tycka men jag kommer inte ha råd, så det är bara att glömma. Jag klarar mig inte på studielånet och bidraget, och jag kommer med största sannolikhet inte orka jobba extra utöver studierna. Det vill säga om jag pluggar på helfart. Tar jag bara någon enstaka kurs på halvtid så funkar ju det att jobba samtidigt, om möjligt mindre än vanligt. Men då får man heller inte in tillräckligt med pengar.

FASEN att man valde ett fruktansvärt lågavlönat yrke!