Märkt
Jag är rätt märkt efter gårdagens behandling. Blåmärken vid ögonen från sticken och väldigt röd efter tejpen...
300 stick senare
Ungefär 300 stick, Rapifen, propofol och robinul senare är jag åter på svensk mark på väg hem. Dagens behandling är det värsta hittills. Det var så att min sköterska S tyckte att jag behövde lite narkosmedel så hon kallade in överläkaren Swartling som gav mig en del propofol för att döva smärtan en aning. Jag har lite minnesluckor från propofolruset och kommer inte ihåg att de behandlat två partier som skulle behandlas.
Innan min behandling gick jag ner till vattnet och läste för att få tiden att gå. Bland annat var det en äldre herre som näckade, ett pensionärsgäng som drack öl och massa flygplan som passerade.
Danmarksbesök
Nu har jag behandlat min Hyperhidros igen. Jag ringde till kliniken för ungefär tre veckor sedan när jag inte orkade med att vara svettig och dan på jobbet, och nu är det färdigt. Denna gången blev det en liten större yta som behandlades. Det blev lite större yta i ansiktet, lite mer på näsan och ut under ögonen rekommenderade de även fast jag inte har problem där.
Resan dit blev en halv mardröm, eller näe så illa var det nog inte. Det började med att jag höll på att missa tåget på centralen för att jag inte läste ordentligt. Och sedan är jag nojjig när jag inte har full kontroll på allt. Men tillslut kom jag fram till Hellerup där jag skulle byta till S-tåget till Holte. Det gjorde jag och fick syn på en stations namn- Sorgenfri.
I Holte skulle jag byta till buss mot Ruderdalsvej, det gjorde jag och det gick galant. Då var jag frmme vid Svedklinikken där jag var en timme tidig. Men som jag är så kommer jag oftast för tidigt. Satte mig i väntrummet för att plugga lite men kunde inte koncentrera mig så bra, kan det vara för att jag varit vaken sedan 02.50? Jajamensan!
Fick träffa doktor Björling och prata med henne om behandlingsstrategi och liknande. Sedan fick jag komma in i ett behandlingsrum för behandling. Där sattes en PVK och Rapifen ges i smärtlindrande syfte. Vi började behandla ryggen, längs hela ryggraden och från midjehöjd och nedåt på ryggen, sedan byttes sköterskorna av och nacke och huvud började behandlas. Sedan gick vi över på ansikte och huvud från framsidan sett. Vissa injektioner i både huvud och ansikte gjorde rätt ont, fick ett litet blåbärke på näsroten också. Jag fick träffa doktorn vid 13 och vid 15-tiden gick jag från kliniken för att ta mig tillbaka till Hellerup där jag skulle ta Öresundståget till Malmö där jag skulle byta till SJ-tåget.
Medans jag satt i Hellerup och väntade i två timmar på mitt Öresundståg passade jag på att äta en sen lunch. Sedan satte jag mig i vänthallen för att slippa frya. I vänthallen ställer sig en man mitt emot mig och lutar sig mot en vägg. Han kollar konstigt på mig ett bra tag. Jag tänker att det kanske är för att jag är prickig i ansiktet efter injektionerna. Han fortsätter att stirra på mig väldigt länge. Enligt mina fördomar var han knarkare och jag tänkte att han ville råna mig eller något. Så jag höll hårt i min väska där bland annat min iPad fanns. När jag väl efter 1 ½ timme i vänthallen skulle gå till mitt tåg på en annan perrong skyndade jag mig dit och kollade mig över axeln för att se så han inte förföljde mig. Och när jag väl kom till den plattformen stog jag gömd för att han inte skulle se mig. Han stog kvar på samma ställe och såg allmänt läbbig ut. När mitt tåg skulle komma om ungefär 5 minuter tittar jag tillbaka till den plats där han stått den senaste tiden var han borta! jag kollar mig omkring men ser honom inte, mitt tåg kommer jag kliver på det och han visar sig inte igen.
Kommer fram till Malmö efter ungefär en timme med Öresundståget och får där vänta i en halvtimme på mitt tåg mot Stockholm, även där tycker jag att folk glor. Kommer på tåget där jag genast går in på toaletten och kollar mig i spegeln, är inte speciellt prickig, har ett litet blåmärke men inte så folk ska glo för den saken.
I Malmö hade de riktigt tjusiga tåg, lila tåg! Varför kan vi inte ha lila eller rosa tåg i Stockholm? Tänk vilken färgklick som kommer göra befolkningen lite gladare.
El Stockholmo nu kommer jag!
Nu är jag på väg hem efter en fruktansvärt lång dag.
Det började med att jag höll på att missa tåget till Lund imorse för att jag inte läste ordentligt. Men dit kom jag där frukosten intogs. Vidare med Öresundståg mot Hellerup som är en förort till Köpenhamn. Höll på att kissa i byxan av nervositet när min station inte nämndes. Men fram kom jag.
Sedan var det dags för S-tåget mot Holte, ännu en förort. I Holte, 5 minuters busstur från stationen befann sig Svedklinikken. Kom dit mer än en timme för tidigt, sån är jag!
Behandlingen blev utförd, något mer än förra gången, funderar på att utöka ytterligare nästa omgång, eller i alla fall till sommaren. Det snurrade till ordentligt på allt Rapifen jag fick, det går ut otroligt fort ut kroppen därav de halvstora doserna.
När ryggen behandlades låg jag och fnissade samtidigt som jag ryckte till av sticken, jag är FRUKTANSVÄRT kittlig på ryggen. Tillslut fnissade både jag och sköterskan som injicerade ryggpartiet. När det kom till ansiktet var det mest smärta på näsan, polisongerna och vissa stick runt ögonen. Men det här blir nog bra!
Nu är jag så trött att jag inte kan somna på tåget, bara typ 5 timmar kvar tills jag är hemma, om SJ håller tidtabellen!
En vecka efter behandling.
Hidrosbehandlingen är avklarad




Fruktansvärt fattig
Just nu känner jag mig fruktansvärt fattig. Speciellt med tanke på utgiften jag har på onsdag,. Men jag tänker ändå att det är värt det. Förhoppningsvis.
Idag hämtade jag ut tabletterna som jag skall kombinera injektionsbehandlingen med, var tvungen att ringa och påminna igår för att jag inte hade fått något recept. Men nu så har jag hämtat ut 100 tabletter av den sorten, vilket kommer räcka i minst 30 dagar.
Höll på att få en hjärtinfarkt när jag hämtade ut tabletterna, läste på en utav klisterlapparna farmaceuten skrivit ut en summa på 403 kr, tack och lov var det inte priset på tabletterna utan det sammanlagda priset på utlämnade läkemedel. Så på onsdag kommer jag få betala 1400 kr ungefär för injektionsvätskan, dyrt men 1500 kr är avdraget med hjälp av högkostnadsskyddet. Egentligen kostar 2 ml av den vätskan 2903 kr. Helt galet mycket pengar!
Jag vet att det blivit mycker skriverier om mina svettningar på sistone men det är även så gott som bara det som snurrar i mitt huvud just nu, speciellt eftersom jag känner mig så fruktansvärt fattig...
För att jag ska kunna klara mig nu resten av månaden innan lön ska jag låna pengar av min kära syster. Utan det lånet på visserligen "bara" 500 kr hade jag inte klarat mig. De som känner mig vet att jag svskyr att vara skyldig någon pengar!