Flygresan hem började väldigt bra, lite turbulens men inte så man stördes speciellt. Försökte somna till efter ungefär 2 timmar, sitter där med min ögonmask och lyssnar på musik när jag hör att de börjar ropa ut i högtalarna. Plockar ur hörlurarna för att lyssna på vad de säger, kan ju vara något viktigt.
De söker en läkare, jag tittar runt i planet och ingen verkar reagera. Jag säger då till att jag är vårdpersonal och frågar vad det gäller, kanske kan hjälpa till med något i alla fall.

Får följa med längst bak i planet där det ligger en ung tjej och skakar, tänker direkt Epilepsianfall. Tack och lov var det "bara" en kraftig ångestattack. De vill ge henne lugnande medicin så hon kan försöka slappna av lite. Så de behöver någon som sätter nål, säger att jag alltid kan göra ett försök men att jag "bara" är undersköterska. Det fanns även en sjuksköterska på planet som fick komma bak och hjälpa till. Det gick absolut inte att peta på tjejen för då hoppade hon nästan ur planet, och då blir det svårt att få i henne något lugnande.
Tillslut fick personalen tag på en läkare och fick då ordination på läkemedlet så vi hjälptes åt(4 personer) och hålla fast henne för att kunna ge henne en spruta, det var inte det lättaste, har ordentliga blåmärken efter att ha suttit intryckt, och blivit sparkad, på en väldigt liten yta. Man kan ju inte påstå att ett flygplan är den bästa arbetsplatsen. Tillslut fick vi i henne lite läkemedel, men i muskeln så det hann knappt börja verka innan vi landade.

Några gånger trodde jag nästan hon höll på att svimma av för hon slutade andas ett par gånger under ganska långa perioder, men lite smärta på det hela så drog hon ett gäng andetag.
Tio minuter innan vi landade kom jag tillbaka till min plats där jag kunde sitta i några minuter innan det var dags att packa ihop mig inför avgång.
Som tack för hjälpen fick jag två flaskor Champagne och de tog min adress och skulle skicka något tack-kort.