Nu har jag behandlat min Hyperhidros igen. Jag ringde till kliniken för ungefär tre veckor sedan när jag inte orkade med att vara svettig och dan på jobbet, och nu är det färdigt. Denna gången blev det en liten större yta som behandlades. Det blev lite större yta i ansiktet, lite mer på näsan och ut under ögonen rekommenderade de  även fast jag inte har problem där.

Resan dit blev en halv mardröm, eller näe så illa var det nog inte. Det började med att jag höll på att missa tåget på centralen för att jag inte läste ordentligt. Och sedan är jag nojjig när jag inte har full kontroll på allt. Men tillslut kom jag fram till Hellerup där jag skulle byta till S-tåget till Holte. Det gjorde jag och fick syn på en stations namn- Sorgenfri.

I Holte skulle jag byta till buss mot Ruderdalsvej, det gjorde jag och det gick galant. Då var jag frmme vid Svedklinikken där jag var en timme tidig. Men som jag är så kommer jag oftast för tidigt. Satte mig i väntrummet för att plugga lite men kunde inte koncentrera mig så bra, kan det vara för att jag varit vaken sedan 02.50? Jajamensan!

Fick träffa doktor Björling och prata med henne om behandlingsstrategi och liknande. Sedan fick jag komma in i ett behandlingsrum för behandling. Där sattes en PVK och Rapifen ges i smärtlindrande syfte. Vi började behandla ryggen, längs hela ryggraden och från midjehöjd och nedåt på ryggen, sedan byttes sköterskorna av och nacke och huvud började behandlas. Sedan gick vi över på ansikte och huvud från framsidan sett. Vissa injektioner i både huvud och ansikte gjorde rätt ont, fick ett litet blåbärke på näsroten också. Jag fick träffa doktorn vid 13 och vid 15-tiden gick jag från kliniken för att ta mig tillbaka till Hellerup där jag skulle ta Öresundståget till Malmö där jag skulle byta till SJ-tåget.

Medans jag satt i Hellerup och väntade i två timmar på mitt Öresundståg passade jag på att äta en sen lunch. Sedan satte jag mig i vänthallen för att slippa frya. I vänthallen ställer sig en man mitt emot mig och lutar sig mot en vägg. Han kollar konstigt på mig ett bra tag. Jag tänker att det kanske är för att jag är prickig i ansiktet efter injektionerna. Han fortsätter att stirra på mig väldigt länge. Enligt mina fördomar var han knarkare och jag tänkte att han ville råna mig eller något. Så jag höll hårt i min väska där bland annat min iPad fanns. När jag väl efter 1 ½ timme i vänthallen skulle gå till mitt tåg på en annan perrong skyndade jag mig dit och kollade mig över axeln för att se så han inte förföljde mig. Och när jag väl kom till den plattformen stog jag gömd för att han inte skulle se mig. Han stog kvar på samma ställe och såg allmänt läbbig ut. När mitt tåg skulle komma om ungefär 5 minuter tittar jag tillbaka till den plats där han stått den senaste tiden var han borta! jag kollar mig omkring men ser honom inte, mitt tåg kommer jag kliver på det och han visar sig inte igen.

Kommer fram till Malmö efter ungefär en timme med Öresundståget och får där vänta i en halvtimme på mitt tåg mot Stockholm, även där tycker jag att folk glor. Kommer på tåget där jag genast går in på toaletten och kollar mig i spegeln, är inte speciellt prickig, har ett litet blåmärke men inte så folk ska glo för den saken.

 I Malmö hade de riktigt tjusiga tåg, lila tåg! Varför kan vi inte ha lila eller rosa tåg i Stockholm? Tänk vilken färgklick som kommer göra befolkningen lite gladare.