När jag var färdig med behandlingen tog jag mig till Hellerup ganska fort där jag hade två timmar att spendera innan mitt tåg gick. Satte mig självklart på en bänk i lä och läste till den nya kursen och när jag inte orkade det blev det musik, BodyCombat-musiken så jag satt inte helt still. En man i medelålder eller något över, som enligt mina fördomar är knarkare eller minst alkis i alla fall, ställer sig mitt emot mig och lutar sig mot en vägg, och tittar. Jag märker såklart det, vet inte just då om det är för att jag kanske är lite prickig i hela ansiktet eller varför han stirrar. I efterhand vet jag att jag inte var prickig, ett litet blåmärke som en ärta och lite mascara som kladdat med tårvätska var det som syntes efter behandlingen. Men han bara glodde så jag satt och höll hårt i min Ullareds-väska som fick följa med eftersom SJ inte kan litas på. I den finns även en iPad som jag gärna behåller. När jag väl gick från min plats på bänken trodde jag han skulle följa efter, men det gjorde han inte! Tack och lov!
Han hade då stått och stirrat i nästan 1 och en halv timme och givit mig dåliga vibbar. När jag sedan tittar till stället där han stått när mitt tåg kommer är han borta! Jag har då stått och gömt mig bakom en reklamskylt för att han inte ska få syn på mig och komma efter. Det gjorde han inte så vitt jag vet...