Igår på 60-års kalaset träffade jag på min moster, en del andra förstås också.
Men mostern som kämpar med sin vikt, säger hon i alla fall. Hon byter diet lite ibland men så fort hon återgår till det normala går hon upp allt och lite till som hon förlorat.
Vi har inte setts sedan sommaren gissar jag på, där hon sade
-"Jag har aldrig sett dig ta så mycket sallad, Yennie" och jag sade bara att då har du fel ungefär.
Men hon blev väl lite avundsjuk över mina -20 kg redan då.

Men så såg vi igår, och det första hon säger är
-"Och du klarar ju av att hålla din vikt" Medans jag svarar tillbaka
-"Ja jag håller på inte med sådana dumheter längre" och pekar då på en nyblandad grogg med en massa läsk=socker!
-" Ja nej det är väl inte så bra" svarar hon tillbaka. Fortsätter sedan med "Jag måste ju komma igång och röra på mig nu"
-"Ja det är alltid bra att röra på sig" svarar jag tillbaka. "Det är bara köpa ett gymkort och åka dit"
-"Jag ska väl börja simma snart igen, två dagar i veckan" säger hon då.
Jag svarar med
-"Minst fyra gånger skulle jag rekomendera" Och hon ger mig en blick som heter duga.

Får se om hon kommer igång, eller om det bara är prat, som hon sade har hon inget att skylla på längre, inga småbarn t.ex. Hoppas hon tar tag i sitt liv, jag får väl peppa henne ibland om det behövs. För sådant kan jag nog göra nu tror jag.