Igår hade jag simulatorträning på jobbet, man gör det man i vanliga fall gör, fast på en docka(med väldigt många funktioner). Det var riktigt trevligt.
När jag åkte till jobbet kände jag mig lite smått nervös, visste att det skulle vara kameror med i bilden, men det släppte ganska snabbt. Det var ju folk där som jag jobbat någolunda mycket med, då kändes det genast mycket bättre.
Dagen började med lite genomgång av hur dagen skulle se ut, sen fick vi träffa våran "patient" som visst heter Arne. Men Arne bytte namn under dagen så det var lite svårt att hålla koll på vad han hette.

När väl "övningen" började var det ganska lugnt. Jag var då första USKA ut på golvet, tillsammans med en SSK och en doktor. Första fallet var en cykelolycka, som sedan blev lite sämre. Det gick bra för patienten, åkte in på OP och sedan var det klart.

Andra fallet fick jag sitta bakom en spegelvägg och titta på när de andra jobbade. Det var ganska roligt att se. Höll nästan på att börja garva i början, det var en man som då var rösten till Arne, och han gjorde snarkande ljud och det lät så roligt så jag nästan började skratta, det var ju bra att jag inte gjorde det.

Tredje fallet var vi två USKOR, två doktorer och en SSK. Det fallet var lugnare än de andra.

Efter varje fall fick personerna som hade arbetat sätta sig och diskutera om man gjort något "fel", vad man skulle kunna förbättra, hade vi tillräckligt bra kommunikation, medans de som satt bakom spegelväggen fick diskutera förbättringsförslag och vad arbetarna hade gjort bra.

Det var riktigt roligt efter fallen, alla fick prata av sig och sedan höra vad de andra tyckte. Jag kan säga att jag inte fått så mycket bra ord om mitt arbete förut, jag vill inte skryta men man får inte höra så mycket om hur man jobbar på mitt ställe. Det "hinns" inte med, eller så tänker väl folk "Det förstog hon/han väl". Jag kan nog räkna på min ena hand hur många bra kommentarer jag fått. Så jag blev nästan generad igår.

Arne ser ut ungefär så här: